Så lunka vi så småningom från Bacchi buller och tumult, när döden ropar; Granne kom, ditt timglas är nu fullt. Du gubbe fäll din krycka ner, och du du yngling, lyd min lag, den skönsta nymf som mot dig ler inunder armen tag. Tycker du att graven är för djup, nå välan, så tag dig då en sup, tag dig sen dito en, dito två, dito tre, så dör du nöjdare. Du vid din remmare och press, rödbrusig och med hatt på sned, snart skrider fram din likprocess i några svarta led; och du som pratar där så stort, med band och stjärnor på din rock, ren snickarn kistan färdig gjort, och hyvlar på dess lock. Tycker du att graven är för djup, etc. Men du som med en trumpen min, bland riglar, galler, järn och lås, dig vilar på ditt penningskrin, inom din stängda bås; och du som svartsjuk slår i kras buteljer, speglar och pokal; bjud nu god natt, drick ut ditt glas, och hälsa din rival. Tycker du att graven är för djup, etc. Och du som under titlars klang din tiggarstav förgyllt vart år, som knappast har, med all din rang, en skilling till din bår; och du som ilsken, feg och lat, fördömer vaggan som dig välvt, och ändå dagligt är plakat till glasets sista hälft, tycker du att graven är för djup, etc. Du som vid Martis fältbasun i blodig skjorta sträckt ditt steg, och du som tumlar i paulun, i Chloris armar feg; och du som med din gyllne bok vid templets genljud reser dig, som rister huvud lärd och klok, och för mot avgrund krig, tycker du att graven är för djup, etc. Men du som med en ärlig min plär dina vänner häda jämt, och dem förtalar vid ditt vin, och det liksom på skämt, och du som ej försvarar dem, fastän ur deras flaskor du, du väl kan slicka dina fem, vad svarar du väl nu? Tycker du att graven är för djup, etc. Men du som till din återfärd, ifrån det du till bordet gick, ej klingat för din raska värd, fastän han ropar: Drick, driv sådan gäst från mat och vin, kör honom med sitt anhang ut, och sen med en ovänlig min, ryck remmarn ur hans trut. Tycker du att graven är för djup, etc. Säg är du nöjd, min granne säg, så prisa världen nu till slut; om vi ha en och samma väg, så följoms åt; drick ut. Men först med vinet rött och vitt för vår värdinna bugom oss, och halkom sen i graven fritt, vid aftonstjärnans bloss. Tycker du att graven är för djup, etc.
Authorship:
- by Carl S. Michael Bellman (1740 - 1795), "Måltidssång", appears in Fredmans sånger , no. 21 [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- [ None yet in the database ]
Settings in other languages, adaptations, or excerpts:
- Also set in German (Deutsch), a translation by Adolf Wilhelm Ernst von Winterfeld (1824 - 1888) , "[Lied Nr III]. Tafellied " ; composed by Klaus Miehling.
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2015-10-05
Line count: 75
Word count: 442
Wie schlendern wir so allgemach Von Bachi Freuden und Verkehr Dem Tod entgegen. -- Nachbar ach! Dein Stundenglas ist leer. -- O Greis, leg' Deine Krücke fort, Und Du, o Jüngling, folge mir, Und führ' zu einem stillen Ort Dein Mägdelein mit Dir. -- O, denke immer an den Tod; Der grause Tod kennt kein Gebot; Drum nimm ein Schlückchen dann und wann, Du stirbst zufried'ner dann. Du, bei dem vollen Deckelglas, Rothwangig in der Freunde Schaar, Bald liegst Du starr und kalt und blaß Auf einer Todtenbahr'. Und Du, dem nie an Gut und Land, An Schätzen, war das Schicksal karg, Schon hobelt dort mit fleiß'ger Hand Der Tischler Deinen Sarg. -- O denke immer an den Tod, etc. Doch Du, der nimmer frei und froh, Verschmachtest in des Kerkers Nacht, Und dort auf halbverfaultem Stroh Dein Leben zugebracht; -- Und Du, dem Eifersucht und Haß, Vergiftete den Wein-Pocal, Sag' "gute Nacht", trink' aus Dein Glas Und weiche dem Rival. -- O denke immer an den Tod, etc. Und Du, dem hoher Titel Klang, Vergoldete den Bettelstab, Bald gehst Du, ohne Macht und Rang, Wohl in Dein stilles Grab; -- Und Du, der mißgestaltet feig, Verdammst den Schooß, der Dich gebar, Und der, selbst in Gott Bachi Reich, Ein Ausgestoß'ner war; O denke immer an den Tod, etc. Du, den die Kriegstrompete rief, Der tausend Schlünden bot die Brust; Und Du, der bei der Buhle schlief, In schnöder Fleischeslust; Auch Du, mit Deinem heil'gen Buch In frommer Würde brüstest Dich, Bekämpfst des Aberglaubens Trug Und irrest selber Dich; O denke immer an den Tod, etc. Du, der mit ehrlichem Gesicht, Verblendest stets durch falschen Schein, Der schlecht von seinen Freunden spricht Bei einem Glase Wein; Und Du, der treulos sie verläßt Wenn sie in Sorge, Noth und Angst, Obgleich Du kürzlich erst den Rest Aus ihrer Flasche trankst; O denke immer an den Tod, etc. Auch Du, der seinen Wirth verrieth, An dessen Tisch er eben saß, Dir sing' ich dieses Tafellied Auch wahrlich nicht zum Spaß. Treibt solchen Gast von Mahl und Wein, Treibt ihn mit seinem Anhang aus, Und laßt nicht langer ihn entweih'n Das gastlich, frohe Haus. O denke immer an den Tod, etc. Sagt Freunde, seid zufrieden Ihr Mit meinem Lied zu Eurem Schmaus, So komm, mein Nachbar, gehen wir, Es ist schon spät, trink aus! Doch erst trinkt uns'rer Wirthin zu, Verletzt die Etiquette nicht, Dann leucht' uns durch die Nacht zur Ruh' Des Mondes blasses Licht. -- O denke immer an den Tod, etc.
About the headline (FAQ)
Confirmed with Der Schwedische Anakreon, Auswahl aus C. M. Bellman's Poesien, aus dem Schwedischen von A. v. Winterfeld. Nebst Sammlungen über Bellman's Leben und Charakteristik, Berlin, Verlag von A. Hofmann und Comp., 1856, pages 152-154.
Authorship:
- by Adolf Wilhelm Ernst von Winterfeld (1824 - 1888), "[Lied Nr III]. Tafellied " [author's text checked 1 time against a primary source]
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Carl S. Michael Bellman (1740 - 1795), "Måltidssång", appears in Fredmans sånger , no. 21
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Klaus Miehling (b. 1963), "Tafellied (Lied Nr. III)", op. 242 no. 3 (2015) [ alto, basso continuo ], from Sechs Lieder nach Carl Michael Bellman aus Fredman's Gesängen in der Übersetzung von Adolf von Winterfeld für Alt und B.c., Soloinstrument ad libitum [sung text not yet checked]
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2015-10-05
Line count: 75
Word count: 413