by Erik Axel Karlfeldt (1864 - 1931)
En madrigal
Language: Swedish (Svenska)
Nu vill jag sitta på svällande tuva, spotta fiolen på halsen och skruva, driven och lärd i mitt sångarekall. Kvinnkön du ljuva, hör en förtjusande, ny madrigal! Sjöng jag om vårlek, som ynglingar göra, vände du till mig ditt rosiga öra, log så huldsaligt och utbrast: Så sött! Sjöng jag på allvar ur brusande lunga, manligt, som stormen och lidelsen sjunga, strax var du lomhörd och liknöjd och trött. Vida jag drog genom kärlekens riken. Väldiga vallar och gapande diken sprängde jag över med blodet i svall. Stod jag vid muren och knäppte på lutan, såg jag förklarat ditt anlet vid rutan, hörde de saliga tårarnas fall. Gick jag till porten och slog på dess bräder, gläntande kom du i svallande kläder, viskade: "Kyss mig, men se'n får du gå." Bad jag dig utgå i ära och följa modigt min färd över hedar och bölja, grät du: "Ack ja" -- men du kom ej ändå. Drabbe mig skam, om ej själen mig brände rent som Guds eld, då jag sjöng och bekände dig vad mitt hjärta haft starkast och störst! Dyrkade kvinnkön, hur vill du nu ha det? Klingklang och narrspel? Det tunnaste spadet släcker bekvämligt din lågande törst. Nu är det vårtid, och ensam jag sitter, trycker mitt spelverk mot hjärta som spritter. Eva, din sångare går till sitt kall. Hör, om du gitter, hör min förtjusande vårmadrigal!
Authorship:
- by Erik Axel Karlfeldt (1864 - 1931), "En madrigal" [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Wilhelm Peterson-Berger (1867 - 1942), "En madrigal", 1910, from Fridolins lustgård, no. 8 [sung text not yet checked]
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2008-09-11
Line count: 34
Word count: 228