by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877)
Saknaden
Language: Swedish (Svenska)
I skogen fins ej mer en gren, Som löf och fägring bär. Förbi är sommarn längese'n, Och endast vintern här. Ja, ute ser jag vinter blott Och inne likaså, Och om till verldens slut jag gått, Jag såge den ändå. Blef lunden grön, blef nejden varm, Blef dagen ljus och klar, Låg kölden i min egen barm Dock lika ödslig qvar. O, du mitt ögas fröjd och vår, Jag dig ej återser. O, du mitt hjertas sol, du går Ej opp ur grafven mer. Min själ var din, min känsla din, Ditt lif var lif för mig. Jag har blott sakna'n qvar som min, Det andra for med dig. Mitt bästa är att tyst vid hälln Få minnas flydda dar, Då brasan brinner ned och qvälln Ej flere slöjder har.
Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Saknaden" [author's text not yet checked against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Karl Collan (1828 - 1871), "Saknaden", 1852. [voice and piano] [ sung text verified 1 time]
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2009-11-04
Line count: 24
Word count: 130