The LiederNet Archive
WARNING. Not all the material on this website is in the public domain.
It is illegal to copy and distribute our copyright-protected material without permission.
For more information, contact us at the following address:
licenses (AT) lieder (DOT) net

Frithiof hos Angantyr

Language: Swedish (Svenska)

Nu är att säga, huru 
jarl Angantyr satt än 
uti sin sal av furu 
och drack med sina män. 
Han var så glad i hågen, 
såg ut åt blånad ban, 
där solen sjöng i vågen 
allt som en gyllne svan.

Vid fönstret gamle Halvar 
stod utanför på vakt. 
Han vaktade med allvar, 
gav ock på mjödet akt. 
En sed den gamle hade: 
han jämt i botten drack, 
och intet ord han sade, 
blott hornet in han stack.

Nu slängde han det vida 
i salen in och kvad: 
"Skepp ser jag böljan rida, 
den färden är ej glad. 
Män ser jag döden nära; 
nu lägga de i land, 
och tvenne jättar bära 
de bleknade på strand." --

Utöver böljans spegel 
från salen jarl såg ned. 
"Det är Ellidas segel 
och Fritiof, tror jag, med. 
På gången och på pannan 
känns Torstens son igen. 
Så blickar ingen annan 
i Nordens land som den."

Från dryckesbord helt modig 
sprang Atle viking då, 
svartskäggig bärsärk, blodig 
och grym att se uppå. 
"Nu", skrek han, "vill jag pröva, 
vad ryktet ment därmed, 
att Fritiof svärd kan döva 
och aldrig ber om fred."

Och upp med honom sprungo 
hans bistra kämpar tolv, 
på förhand luften stungo 
och svängde svärd och kolv. 
De stormade mot stranden, 
där tröttat drakskepp stod, 
och Fritiof satt å sanden 
och talte kraft och mod.

"Lätt kunde jag dig fälla," 
skrek Atle med stort gny, 
"vill i ditt val dock ställa 
att kämpa eller fly. 
Men blott om fred du beder, 
fastän en kämpe hård, 
jag som en vän dig leder 
allt upp till jarlens gård."

"Väl är jag trött av färden", 
genmälte Fritiof vred, 
"dock må vi pröva svärden, 
förrän jag tigger fred." 
Då såg man stålen ljunga 
i solbrun kämpehand, 
på Angurvadels tunga 
var runa stod i brand.

Nu skiftas svärdshugg dryga, 
och dråpslag hagla nu, 
och bägges sköldar flyga 
på samma gång itu. 
De kämpar utan tadel 
stå dock i kretsen fast. 
Men skarpt bet Angurvadel, 
och Atles klinga brast.

"Mot svärdlös man jag svänger", 
sad' Fritiof, "ej mitt svärd, 
men lyster det dig länger, 
vi pröva annan färd." 
Likt vågor då om hösten 
de bägge storma an, 
och stålbeklädda brösten 
slå tätt emot varann.

De brottades som björnar 
uppå sitt fjäll av snö, 
de spände hop som örnar 
utöver vredgad sjö. 
Rotfästad klippa hölle 
väl knappast ut att stå, 
och lummig järnek fölle 
för mindre tag än så.

Från pannan svetten lackar, 
och bröstet häves kallt, 
och buskar, sten och backar 
uppsparkas överallt. 
Med bävan slutet bida 
stålklädda män å strand; 
det brottandet var vida 
berömt i Nordens land.

Till slut dock Fritiof fällde 
sin fiende till jord, 
han knät mot bröstet ställde 
och talte vredens ord: 
"Blott jag mitt svärd nu hade, 
du svarte bärsärksskägg, 
jag genom livet lade 
på dig den vassa egg."

"Det skall ej hinder bringa", 
sad' Atle, stolt i håg. 
"Gå du och tag din klinga, 
jag ligger som jag låg. 
Den ena som den andra 
skall en gång Valhall se: 
i dag må jag väl vandra, 
i morgon du kanske."

Ej länge Fritiof dröjde, 
den lek han sluta vill, 
han Angurvadel höjde, 
men Atle låg dock still. 
Det rörde hjältens sinne,
sin vrede då han band, 
höll midt i hugget inne
och tog den fallnes hand.

Nu Halvar skrek med iver 
och hov sin vita stav: 
"För edert slagsmål bliver 
här ingen glädje av. 
På bord stå silverfaten 
och ryka länge sen, 
för er skull kallnar maten, 
och törsten gör mig men."

Försonta trädde båda 
nu inom salens dörr, 
där mycket var att skåda, 
som Fritiof ej sett förr. 
Grovhyvlad planka kläder 
ej nakna väggar där 
men dyrbart gyllenläder 
med blommor och med bär.

Ej mitt på golvet glöder 
den muntra brasans sken, 
men emot vägg sig stöder 
kamin av marmorsten. 
Ej rök i sal sig lade, 
ej sågs där sotad ås, 
glasrutor fönstren hade, 
och dörren hade lås.

Där sträcka silverstakar 
ut armarna med ljus, 
men intet stickbloss sprakar 
att lysa kämpens rus. 
Helstekt, med späckad bringa, 
står hjort på bordets rund, 
med guldhov lyft att springa 
och löv i hornens lund.

Bak kämpens stol en tärna 
står med sin liljehy 
och blickar som en stjärna 
bakom en stormig sky. 
Där flyga lockar bruna, 
där stråla ögon blå, 
och som en ros i runa 
så glöda läppar små.

Men hög å silverstolen 
satt jarlen i sin prakt; 
hans hjälm var blank som solen 
och pansar't guldbelagt. 
Med stjärnor översållad 
var manteln rik och fin, 
och purpurbrämen fållad 
med fläcklös hermelin. 

Tre steg han gick från bordet, 
bjöd handen åt sin gäst 
och vänligt tog till ordet: 
"Kom hit och sitt mig näst! 
Rätt månget horn jag tömde 
med Torsten Vikingsson; 
hans son, den vittberömde, 
ej sitte fjärran från!"

Då sågs han bägarn råga 
med vin från Sikelö;
det gnistrade som låga, 
det skummade som sjö: 
"Välkommen gäst här inne, 
du son utav min vän! 
Jag dricker Torstens minne, 
Jag själv och mina män". 

En skald från Morvens kullar 
då prövar harpans gång. 
I välska toner rullar
hans dystra hjältesång. 
Men i norräna tunga 
en ann på fädrens vis 
hörs Torstens bragder sjunga, 
och han tog sångens pris.

Nu mycket jarlen sporde 
om fränderna i Nord, 
och Fritiof redogjorde 
för allt med vittra ord. 
Ej någon kunde klaga 
på vald uti hans dom, 
han talte lugnt som Saga 
i minnets helgedom.

När han därnäst berättar, 
vad han på djupet såg, 
om Helges troll och jättar, 
besegrade på våg, 
då gladas kämpar alla, 
då småler Angantyr, 
och höga bifall skälla 
till hjältens äventyr.

Men när han talar åter 
om älskad Ingeborg, 
hur ömt den sköna gråter, 
hur ädel i sin sorg, 
då suckar mången tärna 
med kinderna i brand. 
Ack, hur hon tryckte gärna 
den trogne älskarns hand!

Sitt ärende framförde 
den ungersven till slut, 
och jarlen tåligt hörde, 
till dess han talat ut. 
"Skattskyldig var jag icke, 
mitt folk är fritt som jag: 
kung Beles skål vi dricke 
men lyda ej hans lag.

Hans söner ej jag känner, 
men fordra de en gärd, väl, 
som det höves männer, 
de kräve den med svärd! 
Vi möta dem på stranden -- 
dock var din far mig kär." -- 
Då vinkar han med handen 
sin dotter, som satt när.

Då: sprang den blomstervidja 
från stol med gyllne karm; 
hon var så smal om midja, 
hon var så rund om barm. 
I gropen uppå kinden 
satt Astrild, liten skalk, 
lik fjäriln, förd av vinden 
allt i en rosenkalk.

Hon sprang till jungfruburen 
och kom tillbaka 
med grönvirkad pung, 
där djuren gå under höga 
träd och silvermånen skiner 
på sjö av segel full; 
dess lås är av rubiner 
och tofsarna av gull.

Hon lade den i handen 
uppå sin fader huld; 
han fyllde den till randen 
med fjärran myntat guld. 
"Där är min välkomstgåva, 
gör med den vad du vill; 
men nu skall Fritiof lova 
bli här i vinter still.

Mod gagnar allestädes, 
men nu är stormens tid, 
och Hejd och Ham, jag rädes, 
ha åter kvicknat vid. 
Ej alltid gör Bllida 
så lyckligt språng som sist, 
och många valar rida 
sin våg, fast en vi mist."

Så skämtades i salen 
och dracks till dager ljus, 
men gyllne vinpokalen 
gav glädje blott, ej rus. 
Fullbräddad skål vart ägnad 
åt Angantyr till slut, 
och så i god välfägnad 
satt Fritiof vintern ut.


Translation(s): FRE

List of language codes

B. Crusell sets stanza 1

Submitted by Emily Ezust [Administrator]

Authorship


Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive)

Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):

  • FRE French (Français) (Pierre Mathé) , "Frithiof chez Angantyr", copyright © 2018, (re)printed on this website with kind permission


Text added to the website: 2009-11-04.
Last modified: 2014-06-16 10:03:26
Line count: 272
Word count: 1211

Gentle Reminder
This website began in 1995 as a personal project, and I have been working on it full-time without a salary since 2008. Our research has never had any government or institutional funding, so if you found the information here useful, please consider making a donation. Your gift is greatly appreciated.
     - Emily Ezust

Browse imslp.org (Petrucci Music Library) for Lieder or choral works