by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877)
Translation by Paavo Cajander (1846 - 1913)
Soldatgossen
Language: Swedish (Svenska)
Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann, Vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man. Hans hela värld var ärans fält, Där stod han glad, var han sig ställt, I eld, i blod, i frost, i svält; Han var min fader, han. Jag var ett barn, när han drog bort, sen fridens dag var slut, Dock minns jag än hans stolta gång, jag minns den var minut, Hans hatt, hans plym, den bruna hyn Och skuggan från hans ögonbryn: Nej, aldrig går det ur min syn, Hur härlig han såg ut. Det hördes snart från höga nord, när hären ryckte ned, Hur han var käck, hur han var stark, hur i var strid han stred. Så sads, han fått medalj också. Det spordes snart, att han fått två; Ack, tänkte jag i hjärtat då, Den som fick vara med! Och vintern gick, och drivan smalt, och det var lust och vår, Då kom ett bud: Din fader dött, han dog för ädla sår. Jag tänkte då, jag vet ej vad, Var stundom ängslig, stundom glad; Men mor, hon grät tre dar å rad, Så blev hon lagd på bår. Min fader slöt på Lappos slätt, sin fana närmst invid: Det sägs, det var den första gång han blekna setts i strid! På Uttis malm, för Gustavs land, Min farfar dog med svärd i hand; Hans fader föll vid Villmanstrand, Han var från Carols tid. Så var med dem, så blödde de, så har det ständigt gått; Ett härligt liv de levat dock, en härlig död de fått. Ack, vem vill stappla trög och tung? Nej, gå i fält helt varm och ung Och dö för ära, land och kung, Se, det är annan lott! Jag är fattig gosse jag, som äter andras bröd, Jag har ej huld, jag har ej hem allt sen min faders död; Men klaga är ej mitt behag, Jag växer högre dag för dag, Jag är en krigargosse jag, För mig finns ingen nöd. Och lever jag tills jag blir stor och fyller femton år, Till samma svält, till samma kamp, till samma död jag går. Där kulor vina tätast då, Där skall man finna mig också, Där vill ock jag försöka på I mina fäders spår.
F. Pacius sets stanzas 1-2, 7-8
Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Soldatgossen", appears in Fänrik Ståls sägner, in 2. Senare samlingen, no. 1 [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Fredrik Pacius (1809 - 1891), "Soldatgossen", 1858, stanzas 1-2,7-8 [sung text checked 1 time]
Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):
- FIN Finnish (Suomi) (Paavo Cajander) , "Sotilaspoika"
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website between May 1995 and September 2003.
Line count: 48
Word count: 377
Sotilaspoika
Language: Finnish (Suomi)  after the Swedish (Svenska)
Mun isän' oli sotamies ja nuori, kauniskin, jo viisitoista vuotisna hän astui rivihin. Tiens' aina kulki kunniaan, iloisin mielin kärsi vaan hän kylmää, nälkää, haavojaan, mun isän' armahin. Ma lapsi olin, kun hän läks, kun loppui rauha maan, mut uljasta en käyntiään unhoita milloinkaan; hattunsa muistan töyhtöineen ja muodon ahavoituneen ja kulmakarvat varjoineen, - ne muistan ainiaan. Koht' armeija kun etelään taas kääntyi marssien, sain kuulla, kuinka aina hän ol' uljas, urhoinen. Ristinkin sai hän, kuulin näin, ja toisen kohta jälkeenpäin. "Ah", aattelin ma mielessäin, "ken siellä oisi, ken!" Ja talvi lähti, suli jäät, näin kevään joutuvan, niin kuulin isän kaatuneen kentälle kunnian. Ma oudoin mielin aattelin ja huolehdin ja riemuitsin, ja viikon itki äitikin, niin vaipui hautahan. Lapuan kentäll' isä kuol' lippunsa vierehen; sodassa, kuulin, vaaleni sen kerran ainoisen. Utilla, eestä Kustavin, mun vaarin' uupui hurmeihin, Lappeella isä vaarinkin, mies Kaarlen aikuinen. Näin heidän kävi, kaikki sai he vertaan vuodattaa; oi suloista tok' elämää, suloista kuolemaa! Ken täällä horjuis vanhuuttaan! Ei, nuorna kuolla eestä maan ja kunnian ja kuninkaan, sep' oisi ihanaa! Mä köyhä olen orpo nyt, syön leipää vierahan, ma turvan, kodin kadotin kanss' isä vainajan; vaan vaikertaako huolisin! Korkeemmaks aina kasvankin, ma kelpo poika sankarin en joudu hukkahan. Kun viisitoista vuotta vaan ma kerran täyttää saan, samaanpa käyn mä taisteluun ja nälkään, kuolemaan. Miss' ankarimmin luodit soi, taajimmin tulta salamoi, en sinnä käymätt' olla voi tiet' isäin astumaan.
Authorship:
- by Paavo Cajander (1846 - 1913), "Sotilaspoika" [author's text not yet checked against a primary source]
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Soldatgossen", appears in Fänrik Ståls sägner, in 2. Senare samlingen, no. 1
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- [ None yet in the database ]
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2009-12-30
Line count: 48
Word count: 231