by
Gustaf Fröding (1860 - 1911)
Sjöfararen vid milan
Language: Swedish (Svenska)
Available translation(s): FIN
Vid milan har jag vaktat i vinter och vår
och längtat till havet i många långa år,
långt bort från min gammalmansmöda.
Från havet är den vind, som i tallarne går
[och]1 leker med stoftet från milan, som står
med mull över kolen som glöda.
Och seglen de glänsa på havets vida rum
och vågorna de kasta sig med dån och med skum
mot stränderna av främmande länder.
Till havet, till havet det vida jag vill
-- vid milan är jag bunden, jag kastar av och till
med mull över glimtande bränder.
Och skuggorna de tätna och dagen den är all
och mörkret faller tyngre och natten kommer kall,
det glimtar och glimtar i glöden.
Och skogen av sångerna om havet är full,
min själ är bedrövad för vindsångens skull,
mitt sinne är sorgset till döden.
S. Palmgren sets stanza 1
View original text (without footnotes)
1 Palmgren: "som"
Authorship:
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):
- FIN Finnish (Suomi) (Erkki Pullinen) , copyright © 2010, (re)printed on this website with kind permission
Researcher for this page: Ferdinando Albeggiani
This text was added to the website: 2007-10-27
Line count: 18
Word count: 135
Miilun äärellä olen valvonut tämänkin...
Language: Finnish (Suomi)  after the Swedish (Svenska)
Miilun äärellä olen valvonut tämänkin talven ja kevään,
jo monta pitkää vuotta olen kaivannut merelle,
kauas pois työstä, joka vanhuudessani minua vaivaa.
Mereltä on peräisin tuuli, joka suhisee männyissä
ja leikkii miilun savulla, miilun, jossa
multa peittää hehkuvat hiilet.
Ja purjeet hohtavat avaralla merenselällä
ja aallot vyöryvät pauhaten ja vaahdoten
kohti vieraiden maiden rantoja.
Merelle, aavalle merelle minä kaipaan
- mutta olen sidottu miiluuni, minun on jatkuvasti
säädeltävä multakerrosta hehkuvan hiilloksen päällä.
Varjot tihenevät ja päivä on mennyt mailleen
ja pimeys lankeaa yhä raskaampana ja yöstä tulee kylmä,
valoa tuikahtelee hehkuvasta hiilloksesta.
Ja metsä on täynnä lauluja merestä,
sieluni kuuntelee surullisena tuulen laulua,
mieleni on murheellinen aina kuolemaan asti.
About the headline (FAQ)
Authorship:
Based on:
This text was added to the website: 2010-01-10
Line count: 18
Word count: 109