by Birger Sjöberg (1885 - 1929)
"Havrekungens arv"
Language: Swedish (Svenska)
På biografen sitta vi, när nyss septemberkvällen kring staden svept sitt gråa dok med regnets pärlevåd. Från skranket höres som ett sus ifrån violoncellen. Det snyftar till, ett bänklock slår, allt medan skymning rår. Nu blixtra bildens strömmar: dar stiger lorden bråd, liksom i onda drömmar, så mörk på dukens våd. Han synes darra något grand uppå altanens stenar, där skuggorna från träden leva som i verklighet. Han får ett brev, han bryter det. Förstår du vad han menar? -- Så stirrar han emot oss ut i vrede, hård och het. Nu vill han sig bemanna, och sväljer i sin nöd, och handen på hans panna, far fram i feberns glöd. Han sliter, fast man icke trott han skulle detta göra, sitt brev i tusen bitar, flingor -- strör dem vitt omkring. O, fagert är på duken se, hur friska vindar föra de papperslapparna så brått på markens gång i ring. Nu ser han på sin klocka med hand i häftigt darr, och rökens moln sig flocka så vilt från hans cigarr. Vad är det, frågar du, min vän! Jag vill i mörkret svara, bäst lorden ljudlöst går och går i väntan i sin park, att brand det är i hjärtats djup, att det är kärlek bara, fastän den kärleken är nog ovanligt vild och stark. Bak trän vid vita murar en kvinna lystet ser. Åh, ögat, hur det lurar! Ah, munnen, hur den ler! Det är den gamla sagan om, hur kvinnan, denna veka, förmår att trampa hjärtan ned vid sång och spel och glam. Hon märker ej, att mannens kinder bliva dödligt bleka, hon vet ej allvar av, förrän revolvern kommit fram! Han hotar att sig skjuta. (Nu blir musiken spröd. Det är som klang av luta, det är visst Åses död.) Ah, gråt ej! Snart ar allt förbytt i ljus och toner klara. När "Havrekungens arv" han fått, hon vet, vad han är värd. Snart drömma de vid brasans sken, långt bort från sorg och fara, och lyckans änglar vaka strax vid deras huvudgärd. Se, lorden ömt sig lutar mot blus av sidensars . . . Musiken festligt slutar med Göta gardes marsch.
(Besök på biografen, där den amerikanska miljonfilmen "Havrekungens arv" visas. Med stor förmåga att anpassa sig, spelar biografmusiken på det sorgsna stället i dramat Åses död, för att vid den solljusa upplösningen låta höra de friska tonerna av Kungl. Göta Livgardes paradmarsch. Att Fridas ledsagare lägger märke till dessa omständigheter, vittnar om, att han, utom Vetenskapen, även dyrkar Musiken.)
Researcher for this page: Leif Møller
Authorship:
- by Birger Sjöberg (1885 - 1929), ""Havrekungens arv"", appears in Fridas bok: Småstadsvisor om Frida och Naturen om Döden och Universum, no. 10, first published 1922 [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Birger Sjöberg (1885 - 1929), ""Havrekungens arv"", published 1922 [voice and piano], from Fridas Bok: Småstadsvisor om Frida och Naturen om Döden och Universum, no. 10. [ sung text checked 1 time]
Researcher for this page: Leif Møller
This text was added to the website: 2012-07-03
Line count: 48
Word count: 354