Där simmar på floden en döende svan
och skjuter i silfver sin glänsande ban.
Vid stranden stå skogar af björk och af al,
i kronorna sjunger en fågel så van.
Men svanen är stum in i döden.

Han simmar på flod, han simmar på sjö,
han stänker upp perlor mot vingar af snö
och qvällen begynner att skuggorna strö.
Tyst, svanen får toner! Han börjar att dö,
han börjar att sjunga in i döden.

Förr njöt han och teg, så var ödets beslut,
nu dör han i välljud, nu sjunger han ut.
All njutning allt qval i sin sista minut.
Den tonerna söker, han får dem till slut,
men slocknar i dem liksom svanen.