Göken på ängarna gal i sena natten, löken på sängarna blomstrar vit och röd. Forsen kring stenarna sprutar mjölkvitt vatten, porsen och enarna skänka ut sitt mjöd. Vad vårt land är vänt och ljust, hur dess hundra sjöar glänsa liksom ögon dem kärleken tjust! Följer du skällan i långa solskensdagar, sköljer vid källan du foten, späd och skär? Lockar dig duvan till dunklet, där hon klagar, plockar på tuvan do söta fjolårsbär? Se, din vän i längtan går. Hur de unga hjärtan darra liksom lärksång i hembygdens vår!
Fem små visor , opus 31
by Ruben Liljefors (1871 - 1936)
1. Vårlåt  [sung text checked 1 time]
Language: Swedish (Svenska)
Authorship:
- by Erik Axel Karlfeldt (1864 - 1931), "Vårlåt", appears in Fridolins visor och Andra visor, in Från Folkare-stigar
See other settings of this text.
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]2. Visa i enskogen  [sung text checked 1 time]
Language: Swedish (Svenska)
När enen börjat ryka, är abborleken slut; jag skär mig spö och klyka och kastar kroken ut. Och spöet utav eneträ det rycker i min hand, ty kärlek suger folk och fä, i vatten som på land. Nu stå de första axen och skälva på sin fot, nu leker vikens braxen och fyller när och not. När skogens enar stå i rök, tar häggen floret på, då hvisslar svala, ropar gök att jag må linet så. När häggen står i blomma, är flickors längtanstid; de argaste bli fromma, den stramaste är blid. Och tänk att på det hela år den enda tid det är då kvinnokönet röjer spår av ömmaste begär! Så vill jag mig förnöja den korta tid jag kan. Kom, var min braxenmöja, jag är en braxenman. Vi leka under sunnanblåst i sommarljusets sjö, till häggen ståndar röd av frost och enen hvit av snö. Då darra himlens stjärnor i kvällens nordanhvin, då spinna nejdens tärnor sitt egen brudelin.
Authorship:
- by Erik Axel Karlfeldt (1864 - 1931)
Go to the single-text view
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]3. Vårsång  [sung text checked 1 time]
Language: Swedish (Svenska)
Det är ljuvligt i vårtiden skalkas, innan hösten och gråhåren nalkas. Det är nöjsamt i spelande hagar att lustvandra i kärlekens dagar; se, träden som majstänger börja sig smycka, hvar ört står med krona i brudelig lycka. Stånden upp, alla svenner, från stolen, träden ut, alla jungfrur, i solen! Hennes blickar med blidhet oss följa, ty vår gamman har intet att dölja. Men mörkret är gjort för kronor och kusar, för rävar och ugglor och flädermusar. Följ mig bort över ås, genom kjusa, medan Ersmässbjörkarna susa! Var ej rädd - jag blir hos dig, min kära, då den sorgliga hösttid är nära. I senare år skall jag aldrig förgäta, hur du var som en vårbjörk med glimmande fläta.
Authorship:
- by Erik Axel Karlfeldt (1864 - 1931)
See other settings of this text.
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]4. Maja hönstjuf  [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
Jag talar ej om varifrån jag kom, men jag gick precis dit det lyste mig. Vid gnistornas språk under smedjans tak den svarta smedpojken kysste mig. Vid skuggande stack med skördarn jag drack ur hans kruka den surnade drycken. Min kjortel vart våt i fiskarens båt och bär sikfjäll ännu som smycken. Och vart jag går du ej veta får, men jag går precis dit det lyster mig. Och går jag än vill och syns aldrig mer till, så sörjer ej mor eller syster mig. Om det spörjs, när jag gått, att man mist litet smått, och du hör hur om räven det språkas, så skvallra, min pys, att du sett mig, och lys efter Maja, få se, om hon råkas!
Authorship:
- by Erik Axel Karlfeldt (1864 - 1931), "Maja hönstjuv", appears in Fridolins visor och Andra visor, in Från Folkare-stigar
Go to the single-text view
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]5. Den misskände spelmannen  [sung text checked 1 time]
Language: Swedish (Svenska)
Han kom i regn och rusk; han såg ut som en slusk, ty hans byxor voro våta och hans rock, ack ja! Från hans bruna lädersäck flöt en dunkel vattubäck, då han ställde den vid dörrn och om natthärbärge ba'. Men då gnall det i en vrå: "Ja, det är nu en gång så - allt pack skall äta på den stackars bo'n, ack ja! Gack i boden till min dräng, för där står en ledig säng, och en knippa långhalm kan du från foderskullen ta." Mörk var vandringsmannens blick, då han vände sig och gick. När han grep sin säck vid dörrn, så lät det klang, ack ja! Men då ropte bonden: "Stopp, har du [fejla]1, så spela opp! Din kvällsvard kan du tjäna, ifall du gnider bra." Och den första låt han strök det var trummor, skott och rök, det var blåa led och blänkande gevär, ack ja! Bondens anlet sken och brann. "Det var värst, så du går an! Som i beväringsåren mitt arma blod spratt sta'." Men den andra stofen sang som de helga klockors klang, som en sommarpsalm bland björkdoft i Guds hus, ack ja! Då från spisen from och rörd vart värdinnans stämma hörd: "Den bästa säng i [gården]2 skall sådan spelman ha." Och den tredje takt han drog det var fågelspel i skog, det var par om par i dans och älskogslust, ack ja! Då sprang husets dotter upp och om halsen honom lopp, ty vackra flickors kyssar ska glada spelmän ha. Men bonden satt vid bord, och han talte milda ord: "Kom, tag ett glas: jag älskar spel och sång, ack ja!, och samma smak har mor." Blygt och tyst sad' mön: "Jag tror, när du är borta, främling, blir [aldrig mer jag]3 gla'." [Den]4 unge spelman log, [då]5 det fyllda glas han tog. "Jag är väl ej den buse, som ni trott, ack nej! Jag är lärd till orgelnist, och mitt namn är Apelqvist, och med fröjd, du sköna flicka, trolovar jag dej!"
Authorship:
- by Erik Axel Karlfeldt (1864 - 1931), "Den misskände spelmannen"
See other settings of this text.
View original text (without footnotes)1 Liljefors: "don"
2 Bergström, Liljefors: "huset"
3 Liljefors: "jag aldrig mera"
4 Bergström: "Men den"
5 Bergström: "när"
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]