by Verner von Heidenstam (1859 - 1940)
Högt på fallets ormbunkssnår
Language: Swedish (Svenska)
Högt på fallets ormbunkssnår solens kula sitter. Gullebarn med moder går över ljungens glitter. Gullebarn skall dristigt stå mitt på själva kulan. Klipp och klapp, tag träskor på, annars bränner sulan. Solen är ett nystan blott som från överfulla spolar sina trådar fått. Det begynner rulla. Gullebarn, känn luftens drag. Sök ej fäste fatta. Garnets ända håller jag; stå blott kvar och skratta. Vilda bli ditt nystans språng, gnistor stänka vida. Stubbar knäckas vägen lång utför fallets sida. Kvistar vitna där som ben efter jättetjurar. Hi! Det susar över sten, mumlar som i lurar. Kolarns hund på risig brant vädrar skrämd och murrar. Redan bakom jordens kant du i rymden snurrar. Var, min pilt, blev nu ditt skratt? Svartnar det för öga? Djupet är en stjärnklar natt och en natt det höga. Apsaraserna i dans med sitt sönderryckta jungfrudok av månskensglans skrida vid sin lykta, födda ur ett moln av doft, när de gudafödde saligt vintergatans stoft i sin nektar strödde. Alla söka de i ring, söka blott det samma, och en jord, ett underting, är var lyktas flamma. Men ditt nystan viner runt, faller, faller, faller mot en ö, där blott ett tunt töcken spänt sitt galler. Ön är blå Elysium. På dess myrtenstränder trampar du de dödas rum, grips av deras händer. Var av dem vill leda dig, har sin egen lära. Hur sen livet styr din stig, följa de dig nära. Krokbent, luden, brun och hes stapplar ur sitt käril gamle far Diogenes: Halt, min unge fjäril! Du är yr och du är het; vatten finns i sanden. Bästa skopa som jag vet är den blotta handen. Saladin står klädd i järn, väntar svart ditt möte. Var rubin som på en tjärn purpurrött ett flöte: Fast till sådan liten fot de för stora målats, tag dock mina järnskor mot; dina träskor kolats. Nu Sibyllan kallar sträv. Svavelångans täta skyar gulnat kåpans väv: Snart skall klart du veta, när ditt nystan genomrökt i min brunn fått falla, vad som luftens jungfrur sökt, vad vi söka alla. Hör ur brunnens svalg en röst: Mången sökt med heta blickar i sitt eget bröst. Gosse, det vi leta, är det barn, som, en gång man, lyfter soln ur töcknen. Gullebarn, om du blev han, blev vår väg ur öknen! Nu har tråden lupit ut. Jag är trött att vaka, nystar i en snabb minut sol och dig tillbaka. Re'n du klättrar från din dust storögd, varm och naken. Nej, godmorgon! Det blev ljust. Gullebarn är vaken.
Authorship:
- by Verner von Heidenstam (1859 - 1940) [author's text not yet checked against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Wilhelm Peterson-Berger (1867 - 1942), "Högt på fallets ormbunkssnår" [ voice and piano ], from Gullebarns vaggsånger, no. 5 [sung text checked 1 time]
Researcher for this page: Johann Winkler
This text was added to the website: 2020-09-11
Line count: 96
Word count: 415