Hör du vågorna som klappa 
sorlande emot din trappa, 
hör du klangen af min luta 
mot din mörka, stängda ruta,
hör du hviskningar och skratt 
i Venezias månskensnatt? 
Sköna, tag dig väl till vara, 
tro mig, porten är i fara. 
  Sång som klingar 
lås och bommar lätt betvingar. 
Älskarn, som på strängen skrufvar, 
mästarn är bland inbrottstjufvar! 
Liksom stjärnorna i natten 
gungas af kanalens vatten, 
mina tankar ock som voro 
förr så stilla, fyllts af oro 
och min själ är tung och matt 
-- det är vårens första natt. 
Sköna, mot din list och snara 
kan ej tjufven sig försvara. 
  Ack, i sången,
själfva sångaren blef fången 
och i dina bojor slagen
blir han icke fri förrn dagen.