I skogen dväljes jag stilla
bland vissnade blommors flock.
Du gulnat, tufva lilla,
och linden har gulnat ock.
Och löfven fladdra sakta,
der stiger stryker fram,
ty frostens flingor vakta
hvita kring snår och stam.

Dock vet jag väl att skogen
skall grönska en gång än.
Att tufvans sippa trogen
kommer i vår igen.
O kunde så visst jag svara,
när tidens spörsmål går,
skall lifvet som skogen vara,
skall vinter följas af vår?