Gyllne öar, 
Blåa sjöar, 
Skådade vid vesterns bryn!
Molnens under,
Englars lunder,
Skymtande förbi min syn! 
Ack! förgäfves 
Sucken häfves
Till en verld, som han ej når; 
Smidd vid jorden, 
Smidd vid Norden, 
Fåfängt himlen jag förstår.

När, i stilla 
Qvällens villa, 
Skuggan smeker ljusets kind; 
När från ofvan 
Sändes gåfvan 
Af en önskad hvilas vind: 
Vaknar sången,
Lossas fången 
Af en okänd andes hand,
Lyssnar ängen, 
Hviskar strängen 
Aningens förstulna brand. 

Gröna häckar, 
Klara bäckar, 
Balsamluft och fågelns drill, 
Trogna minnen, 
Rena sinnen:
Blott bland dem jag höras vill. 
I det höga 
Fästets öga 
Ser jag lifvets oskuldsglans, 
Och de veka 
Ljuden leka,
Liksom sköna barn i dans. 

Blomstren nicka 
Bifall, blicka 
Tacksamt upp till fångens rum; 
Mången tärna 
Dröjer gerna
I min nejd, af vällust stum. 
Ljuft de drömma, 
Ljuft de glömma 
Att mitt välljud mig förtär; 
När jag lugnar
Andra, hugnar 
Ej ett echo mitt begär. 

Månan strimmar, 
Nattens timmar 
Öppna snart min dunkla graf: 
Strängen brister; 
Kall och bister, 
Stormen gungar sömnens haf. 
Fjerran skilda, 
Stå de milda 
Rörelser af domnad lust; 
Endast längtan, 
Endast trängtan 
Klingar i min sista pust. 

När mitt slägtes 
Andar väcktes, 
Jorden steg ur vattnet opp; 
Dimman höljde, 
Daggen sköljde 
Unga rosenjungfruns kropp.
Genom dimma 
Se vi glimma 
Hvad vårt lif, vår kärlek tändt, 
Och i tåren 
Söker våren 
Modrens första element.