Milda återsken af ljusets strimma,
Oskuld! du är jordens gudom än;
Och du ses i dunkla natten glimma,
Ledande bland törnen fram din vän.

Höga Gudabarn! dig uppå jorden
Vördar jag som Drottning, och i Norden
Än ditt tempel står.

Sköna Engel! följ mig genom tiden
Bort till fantasiens hulda land.
Var mitt hjertas Skyddsgud uti striden
Tills jag når din famn vid grafvens rand.

Kom, o Gudabarn, och se mitt öga,
Som har mod att se din himmel höga
Och att alska dig.