Snart mit hjerta domnade bort från känslan af qvalen
Söker i grafven lugn, söker och finner det där.

Snart förtynas mit ögas eld och slocknar för ljuset
Brister och sluts igen, slutes för evigt igen.

Snart på min hörsels organ den dalrande luftens bölja
Studsar förgäfves, snart hölja mig tystnad och natt.

Då på min oprydda graf med tårstänkt blomma i handen
Vänd emot Cynthias blick, sätt dig min Julia tyst.

Helga mitt Stoft med en tår och och tryck dina bäfvande läppar
Sagta mot urnan och säg: Hvila dig trötte Milet.