Ädla Samfund, när på dig vi tänka, 
ur vår strupe självmant väller sång,  
glädje tårar i vårt öga blänka, 
och vi känna blodets böljegång. 
Lyckoskapare, vårt hjärta sväller, 
när din port slås upp till riddarslag 
och vi skåda glädjens immorteller 
blomma rikt i Bröders anletsdrag. 
När Kapitlets sorl mot taket stiger 
under protokollets vilda färd eller 
Mästarn talar tankediger, 
då är stunden dock att leva värd. 
Här vi trycka fasta brodershänder 
och se in i orädd brodersblick, 
som i redlig vänskap ljust sig tänder 
efter ädelt riddersmanna skick. 
I vår Ordens vänskapshav vi dränka sorg,  
pedanteri och annat tvång. 
Ädla Samfund, när på dig vi tänka, 
ur vår strupe självmant väller sång.