Glad såsom fågeln i morgonstunden, helsar jag våren i friska naturn. Larkan mig ropar och trasten i lunden, årlan på åkem och orren i fur'n. Se, hur de silfrade båckarne små hoppa och slå, hoppa och slå vånliga armar kring tufvor och stenar se, hur det spritter i buskar och grenar af lif och af dans, af lif och af dans, i den herrliga vårsolens glans.
Tvenne romanser , opus 4
by Fredrika Wickman (b. 1852)
1. Våren [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
1. Rosen i öknen ( [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
Ros i öknen! älsklig, frisk och röd, Står du ensam, ingen ser din glöd, Ingen bryter dig och friden stör; Du i tysthet lefver där och dör. Ros i öknen! lefde kvinnan så! Fri från smicker – glad och nöjd ändå! Ros i parken! olik är din lott: Du för andra blomstrar, doftar blott, Bryts du, dör din skönhet inom kort – Älskad för en stund, se’n kastad bort... Ros i parken! så är kvinnan dömd: Tillbedd, när hon blomstrar – vissnad, glömd.
Text Authorship:
- by Wilhelm August Detlof von Braun (1813 - 1860), "Ros i öknen"
Based on:
- a text in English by Thomas Moore (1779 - 1852), "'Tis the last rose of summer", appears in Irish Melodies, first published 1813
Go to the general single-text view
Confirmed with Wilhelm von Braun, Samlade dikter, Fjärde delen, Femte upplagan, Stockholm : Adolf Bonnier, 1902, p.216