6 sånger till dikter av Thor Cnattingius

Det ligger ett land, mitt sagoland,
långt fjärran i havets vågor.
Det brinner en eld, en mäktig eld,
den brinner med tusen lågor.
 
Det ligger ett land, mitt sagoland,
långt fjärran och svårt att finna.
Det land som jag drömt, min längtans land,
det land mitt hjärta vill vinna.
 
Det brinner en eld, en mäktig eld,
den brinner som hemlig smärta.
Till sist skall du nå ditt sagoland,
du stackars bävande hjärta!

Det glider en liten stråle
in i min fönster smyg.
Den leker på mattans rutor
så darrande fin och blyg.
 
Den leker min barndoms lekar
och bygger luftiga slott
med tinnar och torn och prinsessor
och sagans grånade drott.
 
För länge sen slotten grusats,
och sagan har nått sitt slut,
men ändock, dansande stråle,
dröj vid din lek en minut!
 
Dröj, att jag åter må finna
i sagans skogar och snår
de vackraste svunna drömmar
jag drömt under barnaår.

Snön faller tät bland en och ljung,
tanken irrar och glider.
Sjung mitt ensamma hjärta, sjung,
även i svåra tider.
 
Sjung om min längtan till sol och vår,
sjung om vemod och smärta,
sjung om min dröm i svunna år,
drömmen du känner, hjärta!
 
Sjung om allt som varit engång,
minnenas gömda ställen!
Sjung mitt hjärta din bästa sång
stilla, stilla i kvällen.

Solen ler, och skogen susar,
sakta vindfläkt vattnet krusar.
Tankar komma, tankar gå,
lätta moln varandra jaga.
Höstens sista, fina saga
svinner i det blå.
 
Lyssna! Någon sakta spelar
ljus musik, som lättar, helar
hjärtats många tunga slag.
Fina strängar ljuvt vibrera --
tid och rum ej finnes mera --
endast du och jag.

Rosa lill', nu solen far,
natten kommer underbar,
underbar och stilla,
älskad Rosa lilla.
 
Rosa lill', nu natten far,
morgon kommer underbar,
underbar och fager,
snart är ljusan dager.
 
Rosa lill', snabbt åren gå,
snart så finnas ej vi två:
dock hur tiden rinner,
ej vår lycka svinner.

Så dansa, min docka, i ungdomens vår
i lekande takt under linden,
så dansa, min docka, i ängar och snår,
bland löven, som prassla för vinden!
 
Så dansa och sjung och var glittrande glad,
när spelmannen gnider fiolen,
och bind mig en krans utav blommor och blad,
du dansande docka i solen!
 
Så dansa, min docka, tills dansen är slut,
så svävande lätt som en slöja,
så dansa, min docka, så dansa och njut,
i gladelig dans må du dröja!
 
Så dansa, så dansa så lustigt ikring,
när spelmannen gnider fiolen,
snart skall jag dig giva en gyllene ring,
du dansande docka i solen!