Vildmarks- och kärleksvisor

Susa, sunnanvind; smek min kind. 
Slut mig i ditt sköte! 
Viska sakta, säv! 
Vagga blåa våg och lek bort all smärta. 
Susa, susa!

Är du den dröm jag så ofta har 
drömt ensam i mörka natten, 
vilse vid ödsliga vatten. 
Är du den trollfé som lyckan 
kan ge, solen som värmer mitt hjärta, 
klämt av en tryckande smärta. 
Är du den dröm jag så ofta har drömt, 
vårvindens sus genom vildmark och vång: 
kom, du min kära, kom låt oss sjunga. 
Kom låt oss sjunga vår sång!

Det doftar av nyslaget gräs i vår äng; 
det är sommar och göken han gal. 
Kom dansa, min kära, kom ta dig en sväng; 
låt oss sjungande börja vår bal.

Det susar i skogen; det vaggar vid strand. 
Hör du vinden, som lekande går! 
De rytmer, som sällsamt ta form efterhand; 
det är livet, som talar och trår.

Det skymmer och solen går ned bakom topp; 
det är afton och snart blir allt tyst. 
Kom skynda, min kära, kom hej och kom hopp! 
Jag vill lämna dig när jag dig kysst.