Sju Kråkor och andra visor att sjungas af barn

Sju kråkor på gärdsgår'n sitta
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Klockor små tsing tsang pingla gladt tsing tsang i vårt slott tsing tsang af porslin
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Se Putte är ute på gården
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Lille tomtegubben, lille Snuppe Sno
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Under gröna lindars sus
står ett hvitt litet hus
med ett tak utaf tegel som är rödt.
Utanför bland blomstrens rad
gick en liten tös och sad:
„Ack, ack, om ni visste blott, hvad jag är trött!“

Alla blommorna de små
börja nicka, spörja så:
„Kära barn, hvad har då tröttat dig så svårt?“
„Jo, jag krattat hela dan,
krattat båd allén och plan,
och så har jag tuggat bröd, som var så hårdt.“

Vid en väg uppå en sten
satt en liten flicka;
bara fötter, bara ben,
mager som en sticka.
Men hon var så glad ändå,
log med klara ögon grå.
Vid en väg, uppå en sten
satt en liten flicka.

Kom en liten gosse där,
stannade förlägen.
„Uppå vandring stadd jag är,
kan du säga vägen?
Jag skall hän till lyckans land,
till dess fjärran fagra strand.“
Kom en liten gosse där,
stannade förlägen.

Och den lilla flickan log,
hennes ögon blänkte.
„Vägen dit — den vet jag nog!
Just där sol sig sänkte,
där går gyllne strålars spång,
öfver den skall gå din gång —.“
Och den lilla flickan log
hennes ögon blänkte.

„Går du spången, skall du snart
hinna månens skära,
där den skimrar underbart —
då är målet nära!
Ty på närmsta stjärnan just
ligger lyckans fagra kust —
går du spången, skall du snart
hinna månens skära.“

Inte vet jag det, om se’n
gossen hittat vägen!
Kanske står han kvar där än,
tittande förlägen,
tittande förundrad på
ögon skrattande och grå —
inte vet jag det, om se’n
gossen hittat vägen!

Se, trenne små piltar tåga kring salen och leka soldat
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Där ståndar ett slott på bergets topp
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Se hur gräshoppan sitter och gnider fiol
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Det var tre lustiga riddare som drogo ut på färd. 
De drogo ut att skåda den vida, vackra värld. 
Men helst dock äta de alla stekar, båd varma och kalla, och så 
soppa, soppa, soppa där de doppa, doppa, doppa allt hvad de kunna få.

Den förste riddar´n var tjocker, den andre han var fet. 
Den tredje smal som en pinal, men hvar för man inte vet, 
ty äta vilja de alla stekar, båd varma och kalla, och så 
soppa, soppa, soppa där de doppa, doppa, doppa allt hvad de kunna få.

Den förste hette Ryno, den andre hette Ramm, 
den tredje riddaren hette Molteribolterigam. 
Och äta det vilja de alla stekar, båd varma och kalla, och så 
soppa, soppa, soppa där de doppa, doppa, doppa allt hvad de kunna få.

De kommo till mästerkocken som bodde på kockenhus. 
De ropade: Här må vi stanna och lefva i sus och dus. 
Ty äta det vilja vi alla stekar, båd varma och kalla, och så 
soppa, soppa, soppa där de doppa, doppa, doppa allt hvad vi kunna få.

Där stodo små kokssvenner och sågo med undran på: 
Och aldrig hade vi tänkt oss man kunde äta så! 
Ty äta det göra de alla stekar, båd varma och kalla, och så 
soppa, soppa, soppa där de doppa, doppa, doppa allt hvad de kunna få.

Och när de sen ätit sig mätta, då svallar högt deras mod: 
Om nu våra fiender komme, visst skulle då flyta blod. 
Vi skulle dräpa dem alla, 
som flugor skulle de falla, 
se'n gick vi tillbaks till vår 
soppa för att doppa, doppa, doppa och riktigt kräsligt må!