Fem visor

Öfver granarnes kronor står himmelen blå, 
och sommarens strömoln tindra, 
och spindlarnes nät, som bland kvistarne gå, 
som sländornas silke glindra. 
Nu måste du komma, min vinterdröms brud, 
som jag bidat i månader trogen, 
och mig dansa till mötes vid trastarnes ljud 
på den ljusaste korsväg i skogen. 

Det doftar af sommar från solvarm mark 
af barr, af kottar och grenar, 
af kryddade örter och kådig bark 
och daggvätta dikesrenar. 
Nu måste du sitta, min vinterdröms mö, 
där smultronets kart blir mogen, 
och pyrolans doft i ditt sköte strö 
i det grönaste gömslet i skogen. 

I Jag letar i skugga, jag letar i sol 
på gröna, slingrande kosor. 
I Jag finner väl grandjupets dolda viol 
i och tjärnens snöhvita rosor. 
I Men min vinterdrötns vif ej jag finna förmår 
I min fröjd uti stugan och logen, 
och förgäfves jag letar bland dungar och snår 
i till det bortersta brjnet af skogen.

— This text is not currently
in the database but will be added
as soon as we obtain it. —

Ja, narrat har du mig, ja, du har svikit,
just när jag dyrt på din trohet svor.
Jag trott, att evigt från mig du vikit. --
Min harm var ringa, min smärta stor.
-- Vinden blåser hvart den vill. --

Jag lät dig fara -- dock ej ur hågen --
jag log mot skyn, ett: adjö, min vänl --
Men, som ett gäckande skum på vågen,
du lyste upp vid min strand igen.
-- Vinden blåser hvart den vill. --

Mitt hjärtas dårskap på nytt oss enat, --
din blick med undran i min sig sänkt. --
Ja, -- kan du säga mig, hvad du menat,
så skall jag säga dig, -- hvad jag tänkt.
-- Vinden blåser hvart den vill! --

— This text is not currently
in the database but will be added
as soon as we obtain it. —