Min själ är full av våren, 
dess första fina lust,
det glittrar gult ur snåren 
där sälgen knoppats just. 
Med doft av brustna knoppar 
och sol på björketoppar 
stå vårens lena böljor 
i sång mot lifvets kust.

Min tanke som förtrollad 
drar ut å stiglös ban,
af sippor öfversållad 
står brinkens gröna plan,
som pärlemor och glitter 
är fågellekens kvitter. --
Nu har han åter vaknat,
den store gamle Pan!