Från lägerbålet i öknen
står röken i vindlös natt.
Den binder som sköraste spindeltråd
vår mörka jord vid en stjärna.
Var stilla! Ett buller, ett ord, ett rop,
och spindeltråden brister ihop.

Vår hemliga kärlek binder
mitt öde med ditt med en tråd.
Var tyst, ty tråden brister i sär
vid bullret af människors röster.
Förtig de kyssar vi hemligt kysst!
Var tyst, tills du somnar från lifvet,
tills du somnar från lifvet tyst.