Än blommar blå förgätmigej,
i våra blomstersängar,
än grönskar gräs och timotej
på alla våra ängar.
Men liarna slå och räfsorna gå
med raska slag och slängar.

Och blomstren falla ned och dö
i stoft som stilla söfver,
i doft af bär och gräs och hö,
af smultron och af klöfver.
Och liarna slå och räfsorna gå,
och snart är sommaren öfver.

Se drängarna i skjorta röd,
se jäntors hvita linnen:
det lyser grant som heta glöd
till fröjd för unga sinnen.
Men liarna slå och räfsorna gå,
snart äro blomstren minnen.