Bön och andakt själens vingar heta,
Uppå dem hon lyfts till himlen opp.
Efter tröst ej den behöfver leta,
Som i Gud sitt fäste har sitt hopp.
Glädjen väl ur yttre verlden rymmer,
I den inre hoppet dock är quar;
Om till Gud man bär sin själs bekymmer,
som ett barn förtror dem åt sin far.