Sippan föds när våren
lyfter ögonhåren
i den gröna lund,
Fälten äro tomma,
på sin första blomma
solen gerna skådar ner en stund.
Sippan bryr dock ingen,
när ur blomsterringen
snart hon flyr sin kos,
och den späda svaga
gläds, hon vill ej klaga
ty hon dör i skuggan af en ros.