När aftonrodnan sin rosenkorg tömde
i den flyende dagens spår,
och maj i sitt vårliga töcken gömde
allt hagtornens blomstersnår,
om blommas och vitblommas kärlek jag drömde,
om Florez och Blanzeflor.

Det var två konungabarn som lekte
med äplen och spiror av gull,
hvarandra som bi och blomma smekte,
när våren av doft stod full,
och äppelblommornas snöfall blekte
all örtagårdens mull.

Det var två konungabarn, som redo
till bröllop en sommardag,
medan lekarna nyckelharporna vredo,
och burgundern rann röd över lag,
och ängarnas klöver ångorna spredo
i starka, kryddade drag.

Det var ett konungapar, som i gamman
vid härden i högsätet satt,
njöt tårarnas sorgdyck samman
och samman festernas skratt,
tills döden slog aska på spiselflamman
och tog dem en kärleksnatt.

När aftonrodnadens facklor blänkte
vid den döende dagens bår,
och maj i sin skymningsslöja sänkte
min ensliga vandrings spår,
på blommas och hvitblommas kärlek jag tänkte,
på Florez och Blanzeflor.