När aftonstjärnan flammar
högt ofvan dunkel värld,
till dig i stilla kammar
min tanke styr sin färd.

Där vill den flärden glömma,
så tyst sin vinge gömma,
och bedja blott med dig,
ja bedja blott med dig.

O låt mig vägen finna
till fjärran hyddas hamn,
att där min lycka vinna
i kärleks ljufva famn.

Var du min sol, min stjärna,
från mörkrets makt mig värna,
och lys mig hem till dig,
ja lys mig hem till dig.