Mandom mod och morska män 
finns i gamla Sver'ge än, 
Kraft i arm och mod i barm, 
ungdomsvarm i bardalarm. 
Ögon blå då och då le i blomsterdalar där! 

Nord, du jordens jättelem, 
Nord, du milda hjärtans hem. 

Toner än från forna dar ljuda där i skog och dal, 
Vilda som en storm på haf, milda, som en tår på grav.
Lyssnen då, vänner, på hemländsk hundraårig sang! 

Lyssnen, älsken, lären den, sjungen, 
sjung den själfva se'n.