Visst finns det flickor nog i vår by, 
som gå både klädda och fina 
i köptygskjol och knarrande skor, 
men tacka vet jag dock Lina. 

Klar i blick som morgonen själf, 
stiger hon upp med solen, 
skyndar sig flinkt att sällskap få 
med granngårdsbarnen till «skolen». 

Du sett henne tidt på vägen dit, 
gladlynt och röd om kinden, 
sett hur hon sprang framför din vagn 
att vara den första vid grinden. 

Fick hon en slant, hon log så godt, 
fick hon ej, så neg hon bara --
lilla Lina med lingul lock 
och ögon skinande klara! 

Ingen i klassen lär som hon 
säkert och fermt sin läxa, 
gäller det svara, tyckes hon 
riktigt på bänken växa. 

Sedan, när examen är förbi, 
läxorna bara ett minne, 
skyndar hon raka vägen hem, 
sjungande glad i sitt sinne. 

Muntert mot vägens sten och grus 
små träskor klappa 
fortare fortare -- mor hon ser 
vänta på hemmets trappa. 

Andfådd och varm hon hinner fram 
klarblå ögonen skina. 
Sommar det är och soligt och grönt. 
Lyckliga, lyckliga Lina!