Ditt huvud är så heligt skönt
  att jag väl må tillbedja.
Kring smal och blygtböjd nacke slår ditt lena,
  underbara hår en ljus och trofast kedja.

Och din gestalt mig mälktigt rör
  i enkla arbetsdräkten.
Du dotter av gudomligbörd,
hur blev till jordens smuts du förd,
  till våra plågohäkten?

På våra pannor stå de brott,
  som här vi måste sona.
Men vad har du att göra här och varför trälar du,
  som blär en redan vunnen krona?  

Du föddes för att säga oss:
  I ären gudars like!
Du såg på mig i tiggarvrån...
  Ur trasor steg en gudason att kämpa för sitt rike!