Till Gud jag flyr, 
När aftonen sig sänker,
Till honom, som så mycket godt mig skänker,
Som fadershuld min lefnads öden styr;
Till Gud jag flyr.

Du, Gud! mig ser. 
Fast mörker jorden höljer,
Dock intet skapadt för din blick sig döljer;
Likt stjärnans ljus, som genom natten ler,
Du, Gud! mig ser.

Min mor och far 
Du, allas far, beskydda!
Vänd sorgen bort från deras lugna hydda,
Och slut uti din nåd och ditt försvar
Min mor och far!

O, lär du mig, 
Att deras hjärtan hugna,
Att glädja dem och deras sorger lugna!
Att vandra, som jag bör, på lifvets stig,
O, lär du mig!

Blott din jag är, 
Jag rädes inga öden,
Och nöjd jag går mot lifvet som mot döden:
Af verldens fröjd ej mycket jag begär,
Blott din jag är.