Anna 
O Eduard! Minns du väl 
så långt tillbaks som tretti år? 
Dess minne för min själ 
står kvar som från igår. 
Minns du vår bröllopsdag? 
En yngling stod du stolt för mig, 
och ung var också jag, 
med blicken fäst på dig. 

Den tro som ömt du svor mig då, 
o aldrig, aldrig svek du den; 
Vad sorg och fröjd oss stötte på, 
det rättas väg ej vek du den. 

O Eduard, väl är grått vårt hår, 
och vintren re'n för dörren står, 
men är jag kär för dig, 
som du är kär för mig, 
så smeker vårens vind 
än gammal gummas kind. 

Eduard
O Anna! Ingen dag 
och intet år sitt slut har nått, 
då ej din själs behag 
jag bättre har förstått. 
Ditt glada mod jag såg, 
när vattnet steg uti min själ; 
Invid ditt bröst jag låg 
och så blev allting väl. 

Och barnen på vår middags höjd 
Oss mana än då tiden far: 
"O delen än en stund vår fröjd! 
Gån icke bort, O biden kvar!” 

Ja Anna, väl är grått vårt hår 
och vintren re'n för dörren står, 
men är jag kär för dig, 
som du är kär för mig, 
så smeker vårens vind 
än gammal gubbes kind. 

Tillsammans
Och barnen...