Ingen må mig det förneka att jag vackert älska må,
vackra rosor, vackra liljor leker ögat gärna på.
Vackra seder gör jag heder,
vackra later, vackra dater,
vacker fågel, vacker fjäder,
vacker flicka, vackra kläder.

Ingen må mig det förneka, att jag lustigt älska må,
lustig sång och lustig skämtan, lyder örat gärna på.
Frisk trumpeta, puka, trumma,
lustigt om min öron brumma,
Klav-cymbal, fiol och luta,
må jag stundom ej förskjuta.

Ingen må mig det förneka, att jag ljuvligt älska må,
ljuvlig mat och ljuva drycker, leker tungan gärna på.
Kokat, lagat, stekt och sudit,
har mig aldrig än motbjudit,
ljuvligt vin därpå att taga,
kan min maga ock fördraga.

Ingen må mig det förneka, att jag vällukt älska må,
vällukt hjärt' och hjärna styrker, friskar mod och blod också.
Olivan, jasmin och ambra
friskar opp min kist- och kambrar;
Rosen-Benzoe-tinctura,
hand och kinder livligt skura.

Ingen må mig det förneka, att jag kärligt älska må;
kärlig lek och kärlig skämtan, siktar all natur uppå:
lärkekirr och duveputter,
tuppeknorr och orrekutter,
går dock äntlig ut därpå,
att hanan hönan nalkas må.