Ack! låt mig i ditt milda öga skåda, 
Och dricka lifvet ur din englablick; 
Ej mer förtviflan i mitt bröst skall råda, 
Jag glömmer nu mitt ödes grymma skick. 
Den, som ej älskat, han ej förstår 
Hvad ögats ömma blick förmår.

Den höga tjusningskraf från himlen stammar, 
Som bor i denna blick, så underbar: 
Ännu dess låga för mitt minne flammar, 
Till själen trängd, så ljuflig varm och klar. 
Hvad ögats hulda, ömma blick förmår, 
Ej ur mitt trogna bröst förgår.