Di lärda, di letar 
i böcker och rifver
och stafvar och plitar 
och skrifter och läser 
så di kan bli galne åfe.
Och trattar så fasligt 
mä smörja i skrofve 
och vågar en fråga 
hva meningen ä,
så svarar di då, 
att dä ä för te se 
om vår Herre finns te.
En ann ä fäll bara sextondels 
bonde och inte så uselt beläsen,
ja en vet förstås 
hva som står i katekesen,
men nog tror en på godt, 
och å viss på den onde.

Dä ä vår Herre som gör att potatisen blommar,
co han som ge bete hvarenda sommar
och lagar så folk och kritter få hull.
Och Gamlingen sen, nog köänner en den.
Hvem ä dä som aldri kan låta bli en,
och som för jämnan tar och far 
i en och får en att supa sej full.
Och efteråt skickar käringa på 
en te klösa hvart eviga hårstrå åf 
en och plockar hvar eviga styfver 
ifrå en, och klå en och klå en.