Ingen sol i min vrå, 
skyarna ligga tunga. 
Världen är hård för gammal och grå, 
världen är hård för de unga. 
Allt skall man mista, 
när kommer det sista 
slaget, ödet skall slå?

Dagarna gå och gå, 
och glömska snöar på alla. 
Livet är dödens. Vi vissna som strå. 
Tysta stjärnorna falla. 
Läpparnas bleka 
böner beveka 
aldrig ödet, när ödet vill slå.

Nog är det tungt att få 
stenar för bröd beständigt, 
men det finns de som leva ändå 
och skratta åt allt eländigt. 
Korslagda armar! 
Ödet förbarar 
sig icke, ödet vill slå.