O du sommartid, ljufva sommartid! 
Himlen är så blå, luften är så blid. 
Hem på lätta vingar liten fågel svingar, 
se'n han flugit kring i världen vid. 
  Gunnar heter han, gossen min, 
  hurtig och glad i hågen.
  Gunnar, sjömansgossen min, 
  gungar nu på vågen.

O du sommarro, ljufva sommarro! 
Under stugans ås bygger svalan bo; 
och med henne vänder hem till våra stränder 
gossen, som jag lofvat har min tro. 
  Gunnar heter han, gossen min -- 
  o, om jag här dig hade! --
  Gunnar, sjömansgossen min, 
  sjömansgossen glade. 

O du sommartid, ljufva sommartid, 
kom till våra skär, kom med fröjd och frid! 
Vintern är till rygga, liksom svalor bygga 
vi vårt bo i ljuflig sommartid. 
  Gunnar heter han, gossen min,
  han som mig bäst behagar --
  Gunnar, sjömansgossen min, 
  kommer med sommardagar.