Med sorgligt sinn' jag blickar öfver böljorna blå,
Som hvita grå och gröna, mot klippväggen slå
Ty han for der, min hjertans kär,
Men jag, hans späda lilja, vissnar här.

"Snart skall jag åter komma till dig, mitt väna vif"
Så sade han och slöt mig förtroligt till sitt lif.
Men borta är min hjertans kär!
Och jag, hans späda lilja, vissnar här.

Emellan oss är skog och sjö och äfven berg och dal
Emellan oss är frid och fröjd och kanske sorg och qval
Ty fjerran är min hjertans kär,
Och jag, hans späda lilja, vissnar här.

Ack! om jag hade vingar som fogeln högt i sky,
Till andra land jag skulle i denna afton fly;
Ty han är der min hjertans kär
Och jag, hans späda lilja, vissnar här.

Du fria vind, som löper mer snabbt än skogens hjort,
Tag denna helsning med dig i qväll till fjerran ort;
Säg honom der min hjertans kär
Att jag, hans halfva hjerta, väntar här.