Allramittkäraste hjärtansbarn,
därute tumla flingornas flarn
och susa mot skymningens blåa ruta.

De susa så sakta: Nu är det sent.
Och vinden gnolar för Lillan lent
en visa till grenenens luta.

Allramittraraste rosenbarn,
snart väver drömmen av skiraste garn
en sommarbonad med fåglar som sitta
i gungande björkar och drilla och slå.
Sov mjukt i din lugna, varma vrå,
älskade lilla Birgitta!