Ett gammalt träd står grön på nytt,  
när vintern är förgäten. 
Det minns gestalter som har flytt  
och glömda fåglars läten. 
Förbi drog härar med standar  
och grannens gård blev rånad. 
Ett gammalt träd står ensamt kvar  
mitt i en blomstermånad.  

Nu styrker och förnöjer oss  
det träd som ingen fällde.  
Av fritt beslut vi böjer oss 
för junis herravälde. to 
Mitt i en värld av eld och dån  
finns rum för fågelreden.  
En blomstermånads älsklingsson  
har rädat oss åt freden. 

Vi är ett folk som tiger helst;  
så är vi svenskar lagda. 
De ord som kunde oss ha frälst,
blir oftast outsagda. 
Vår bästa sång blir evigt stum,  
fast den har ej sin like. 
Men i vårt hjärta finns ett rum:  
där är ditt kungarike!