Han sitter i en yvig tall i furuskogens gömma, 
han kan ej såsom lärkan slå bland skyarna sin drill; 
men djupt i skogens sus och svall där älskar han att drömma, 
att tala på sitt eget språk och sjunga som han vill. 

Och mången främling stannar nog och hör hur trasten talar, 
men fattar icke stämmans klang ur furudungen sval. 
Vi enkla folk bland ås och skog, vi barn av karga Dalar förstå 
och älska sången av vår hembygds näktergal.