Fins ej lots? Låt go ändå!
Äfventyrligt skön är vågen,
Blåsten sticker skarpt: Låt gå!
Vind i seglen, storm i hågen!
Doft af tång från mörkblå vatten,
Välkomstfläkt från djupets värld!
Spridda fiskar bloss i natten!
Kan du tänka bättre färd?
Talar man om skär och bankar? 
Låt dem tala! Vinden snart 
jaga bort de fega tankar 
och bevinga jullens fatt!
Stolta fara finns då ingen, 
som dig älskar utom jag?
Lika gott! Med svarta vingen 
sväfva fran i trollskt behag!
Och det susar, när du spänner 
flykten öfver dunklad våg;
Andeverldens magt jag känner, 
lifvande vårt glada tag!
Korta äro glädjens stunder, 
njut dem derför, stark och ung!
Skulle jullen ängå under, 
modig död är aldrig tung.