På kvällen den dagen 
då klövern blev slagen 
bar rymden kring av dess doft. 
Stilla stod träden, 
stilla stod säden 
och allt var förandligat stoft.

Ingenting rördes, 
ingenting hördes 
i kvällen, som var som en dröm. 
Det var som om tiden 
till slut var liden 
och körsvennen nedlagt sin töm.

Ty mänskan var stilla och stilla låg jorden, 
all strävan slut för idag. 
Och om det förnams något var det orden 
"människorna ett gott behag."