När hän jag skall gå vill jag stilla förgå 
som ljusstrimman släckes tyst i det blå, 
som bladet, på nattfläktens bud, faller av, 
som regndroppen suges av jordens 
sav eller torkar för sol och för vind.

Och du skall stå där och undra en kväll 
varför stjärnskottet snärjde din blick, 
varför suset gick vekt genom avlövad lind, 
varför regnet, som föll så droppande 
lätt smekte med ömhet ditt hår och din kind.