Själv, vår bäste dräng, bäddar egen säng.
Lagar själv sin mat. Diskar eget fat.
Klipper själv sitt hår.
Läker egna sår.
Går ibland som gäst till sig själv på fest.
Dansar då i par med de ben han har.
Skriver även dikt med viss tillförsikt.
Dock: på dödens äng skälver bäste dräng.
Ser sig hjälplöst om: Medljud medljud kom!
Klent jag själv förmår bära mig på bår,
hälla askan ut när jag själv är slut.
Medgud, hjälp vår dräng bädda denna säng,
strö på allmän plats enskild föresats.