Din röst är ett smekande eko, 
som leker i lyssnande snår, 
din mun är en brinnande blomma, 
som ensam i skogen står.
Din famn är en fristad med hvila 
och läkdom för värkande sår, 
din blick är ett lysande löfte 
om härligt vaknande vår. 

Lik öknarnas stjärna som tändes 
för vandrarens böners skull, 
lik lugn efter stora stormar 
som vräkt mina gudar omkull, 
lik hoppet om fred och försoning, 
lik vårregn på grafvarnas mull, 
så kom du till mig i natten, 
du drömmarnas Lindagull!