I
Dropparna kvälla
i paradisets källa.
Vindarna leka 
med hvita och veka 
blommor som tysta stå. 
Djupen spegla, 
skyar som segla,
himlen är lugn och blå. 
Timmarna rinna 
sakta bort. 
Dagarna svinna, 
sommarn är kort.
Tysta vi drðmma 
vid kallans rand, 
stilla vi gömma 
hand i hand. 
Aldrig vi glömma 
aldrig vi glömma 
lyckodrömmen i Edens land.

II
På himlen skyarna drogo
öfver källan en sommardag 
och våra pulsar slogo 
med underligt heta slag. 

Vi drucko af kallans vatten 
som blänkte klart och tyst, 
då var det som om natten 
våra heta läppar kysst. 

Så tungt blef suset af vinden, 
ett moln öfver solen drog. 
Du blef så blek om kinden 
och munnens leende dog. 

Vi drucko förhäxadt vatten 
med tärande först och lust, 
-- nu längta vi bort till natten 
vid glomskans dimblå kust.