Mor Britta va så fatti
Å stôga, som ho satt i,
Knafft stôrre än en så,
Men ho va nöjd ändå.

Fast klära bar' va lapper
Å skonna utta kapper
Å sôlaan mäst åttå,
Så va ho nöjd ändå.

Ho plåcka bär, blann anne;
Två skälling för e kanne
Va allt ho bruka få,
Men ho va nöjd ändå.

Å granris brukt' ho nôppe;
Ho feck sej för e skôppe
En bröbet' eller två,
Å ho va nöjd mä så.

Hvar som ho geck å knalle
Ho sa «Gu sign!« ôt alle;
Hur dålitt ho kunn' må,
Så va ho nöjd ändå.

En gang te henn' ja' titta:
«Hur lever ni, mor Britta?« --
«Gu sign! mår som en greev',
Ja' ä så nöjd te leev'«.

En anngang dit ja titta:
«Ä ni så sjuk, mor Britta?« --
«Gu sign! har inga nö,
Ja' ä så nöjd te dö«.