Har ödets skepp från min kärleks jord
vitt segel eller svart?
Isolde den ljuva, är hon ombord?
Svart segel eller vitt?
Jag fryser, jag brinner, Säg ett ord,
År seglet vitt?  Nej svart.

Så flyg då. Ut er din bräckta bur,
du själens stolta örn.
Det svarta seglet, o min amur,
det skuggar för min syn,
det växer och växer, jag vet ej hur,
men himlen själv blir svart.

Isolde, guldharpa, hjärtats lust,
min langtans höga dam
jag hör som ett svall från Cornwalls kust
och känner som en doft
från soliga ängars djupa must
och skumma skogars ro.

O, vore jag där!  Men allt är slut.
Nu klämta klockor snart.
En kämpe mot ödet har kämpat ut.
Var seglet svart?  Nej vitt
Nyss sade man svart.  Hör stormens tjut.
Min örn i molnen står.